Annons
Annons

Författaren Sofie Sarenbrant: ”Utan disciplin vore mitt liv ohållbart”

Aktuellt 15 Jun

Sofie Sarenbrant, högaktuell med ”frisörthrillern” Bakom din rygg, är deckarförfattaren som hämtar energi i stallet. Hälsa & Fitness tog ett snack med henne för att få reda på hur hon får författarvardagen och familjelivet att gå ihop. 

Man kan ju kanske tänka sig att en författare som får styra över sin tid ligger och sover halva dagen om man har möjlighet, men så funkar det inte i mitt liv. Jag går upp klockan sju tillsammans med familjen och ser till att barnen kommer iväg till skolan. När de kommit iväg tar jag en kaffe och drar igång själva arbetsdagen. Om jag är inne i en skrivperiod innebär det att jag sitter och kämpar och skriver så mycket jag bara kan medan jag är som piggast och mest kreativ. Jag har märkt att ju längre dagen lider desto sämre blir resultatet.

EFTER LUNCH BRUKAR jag använda tiden till mer administrativa arbetsuppgifter, sociala medier och alla andra saker författare nu för tiden måste ägna sig åt i sitt yrke. Det är så mycket mer än att skriva en bok. De bästa av dagar har jag även ett ridpass inbokat. Jag återupptog ridningen igen ganska nyligen, efter ett uppehåll på 19 år, och att åka till stallet är nog mitt största och viktigaste sätt att få avkoppling på. Ridning är också otroligt bra träning – jag är verkligen helt slut efter alla ridpass! Jag får kämpa hårt, men det är inte därför jag rider. För det första älskar jag hästar, men framför allt är det en frizon från allt. I mitt jobb förväntas det någonstans att jag ska finnas tillgänglig hela tiden, men under ridningen unnar jag mig att vara helt fri och bara lägga ifrån mig telefonen. Jag tror det är oerhört viktigt att hitta de där andningshålen.

LÖPNINGEN HAR SAMMA effekt som ridningen för mig, framför allt under stressade perioder. Jag springer flera gånger i veckan och tränar just nu inför ett maraton i New York. Det är väl egentligen inget jag själv skulle valt, det handlar mer om att jag fick ett erbjudande som jag dumt nog tackade ja till med skräckblandad förtjusning. Löpningen har jag alltid haft med mig och det är nog då jag är som mest kreativ. Där hästarna och ridningen är avkopplande påverkar löpningen direkt min kreativitet; jag kommer på lösningar på dilemman i manusarbeten och saker som förbättrar handlingen i böckerna. En annan sak jag gör för hälsans skull är att jag sjunger väldigt mycket under min arbetsdag. Det är otroligt befriande att sjunga för man blir glad av det. Sedan vet jag inte hur glada grannarna blir, men de är ju oftast inte hemma under dagtid.

BARNEN KOMMER HEM från skolan redan mellan halv två och tre och då är lugnet slut. Då är det en konst att kunna jobba ändå, så därför passar jag på att jobba med saker där det inte spelar så stor roll om jag blir störd. Även om jag är inne i en intensiv skrivperiod är jag faktiskt bra på att separera jobbet från tiden med barnen. Jag brukar aldrig springa iväg och skriva ett par timmar bara för att jag råkar komma på något. Hela mitt kreativa liv är upprättat efter deras tid och behov; jag har ju sådan tur att jag kan göra vad jag vill den tiden de är i skolan. Under de mest stressade perioderna är jag kanske inte den mest närvarande och härliga mamman, men jag försöker planera så långt det går.

EFTERSOM JAG LEVER familjeliv är det nog ganska långt från den romantiska bilden av hur en författare lever, att man tar ett glas rödvin och sätter sig på verandan och skriver när andan faller på. Jag lever ganska mycket ett nio-till-fem-liv. Det bygger på att man har disciplin och det har jag, annars vore det ohållbart. För mig har det aldrig funnits på kartan att jag inte skulle skriva bara för att jag inte råkar ha lust. Jag skriver ändå, för det är mitt jobb. Prestationsångesten finns där alltid, även om jag sålt en miljon böcker, vilket i sin tur gör att jag istället har större förväntningar och krav på mig. Min man Tommy och jag är verkligen ett team och han har stöttat mig i mitt skrivande från dag ett. När jag går och lägger mig på kvällen får jag ofta nypa mig i armen och jag försöker påminna  mig själv varje dag om hur bra jag faktiskt har det.”

 

TEXT: Ola Karlsson

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.