Jessica Clarén och Elin Wennman är framgångsrika bloggare, uppskattade instruktörer och inte minst inbitna cykelälskare.
Vad är det ni gillar med just cykling?
– Jag som mest är inriktad på landsvägscykling älskar den uthålliga utmaningen, att lära känna sin kropp, träna, utmana och utveckla sig. Det meditativa i solorundorna och det sociala i klungkörning där det verkligen handlar om teamwork, och så får man inte glömma fikat, säger Elin.
– För mig är det känslan av frihet och att vara ett med naturen. Jag älskar också känslostormarna innan det är dags för tävling, berättar Jessica.
Jessica är grundaren av She Rides – ett cykelnätverk som främst riktar sig mot kvinnor, och med syftet att få cykelsporten att växa och bli mer välkomnande.
– Det är en community med högt i tak där alla är välkomna. Tillsammans gör vi allt från fikaturer till att hjälpas åt på tävlingar, berättar Jessica.
– Jag är en väldigt dedikerad och engagerad ambassadör för She Rides, och vill vara med och inspirera andra tjejer att våga ta steget att börja cykla. Jag är med där och drar
i trådar i allt från event, träningar och lopp, säger Elin.
Hur tycker ni man ska gå till väga om man är sugen på att börja träningscykla?
– Låna en cykel, testa ensam eller hitta en kompis, klubb eller en community att cykla med. Det finns ofta olika nivåer på grupper och träningar för att det ska passa alla. Var nyfiken, våga fråga, be om hjälp och ha kul, säger Elin.
– Börja cykla med oss! säger Jessica. Leta upp lokala klubbar, grupper och föreningar. Det finns otroligt många hjälpsamma där ute. Skruva ned prestationskraven och kom ihåg att alla har varit nybörjare någon gång. Det viktigaste du kan göra är att ha kul!
Vilka är de vanligaste misstagen man gör när man börjar cykla?
– Jag kan ju bara relatera till mig själv, och det var att jag inte förstod vikten av att fylla på med energi under distanspassen. Det ledde till låg energi och en och annan ”väggning”, energin tog helt slut. Då är det inte så kul att cykla längre. En annan bra grej är att lära sig laga punka och ha med grejer för att kunna fixa det, säger Elin.
– Ett annat vanligt nybörjarmisstag är att man cyklar med underkläder. Det är sjukt obekvämt och ger tokigt mycket skav. Många lägger också ribban för högt för snabbt och glömmer bort att ha roligt, säger Jessica.
Ni är båda uppskattade instruktörer inom cykling. Vad är det som gör er så framgångsrika?
– Nu talar jag för oss bägge, för jag tror att det delvis beror på att våra klasser har ett så tydligt syfte och upplägg att det är lätt att följa och förstå. Deltagarna märker sina fysiologiska vinster med träningen i cykelsalen, vi vet vad vi pratar om och levererar just cykelspecifika klasser. Och så har vi ju jäkligt kul när vi leder klasser, vilket lyser igenom i energi, närvaro och engagemang. Pricken över i:et är galet bra musik som vi lägger tid på att mixa riktigt jäkla bra, och det avgörande är att vi instruerar från hjärtat. Vad säger du Jessica? säger Elin.
– Jag håller med, och vill tillägga att jag tror att det också beror på att vi är där för våra deltagare och att vi aldrig slutar att vidareutveckla oss för att förbättra deltagarnas upplevelse. Just där och då på varje klass släpper vi allt som handlar om oss själva för att se och ge deltagarna 110 procent.
Vilka är era bästa tips för att lyckas som träningsinstruktör?
– Våga gå din egen väg och satsa på att nischa dig. Tänk utanför boxen och se till att uppdatera dig regelbundet, och satsa på din egen träning vid sidan om, säger Jessica.
– Var dig själv och lyft det personliga, följ med i utvecklingen och sök inspiration själv för att hålla passionen vid liv, säger Elin.
Era bloggar fullkomligt sprudlar av träningsglädje, har ni alltid gillat att träna?
– Jag har tränat sedan gymnasiet och hittade en trygghet i mig själv genom träningen. Jag känner mig som mest hemma och avslappnad i träningsmiljöer, i träningskläder med endorfiner som pirrar i kroppen. För mig började det genom volleyboll, vilket ledde mig in i gymmiljön och det var där och då jag bestämde mig för att bli spinninginstruktör – och på den vägen var det. Glädjen har funnits där sedan den där första bollträningen även om den så klart varierar i intensitet, berättar Elin.
– Jag har alltid hållit på med idrott. Det började med simning och löpning, men så la jag av ett tag och hittade spinning och sedan kom allt annat. Men jag tror att den riktiga träningsglädjen kom först när prestationen byttes till självinsikt, det kanske låter högtravande men så var det.
Men tycker ni alltid att det är kul att träna?
– Nej, det är klart att det inte alltid är kul att träna. Oftast är det kul, men inte alltid. Jag tävlar ju inte så om jag verkligen inte vill träna struntar jag i det. Ibland kör jag för att jag vet att det kommer ge mig energi eller att jag kan se vinsten på lång sikt. Och ibland är det mitt jobb, när jag kör klasser är det ju inte med fokus på min egen träning även om jag får träningseffekt av klasserna. Det är ytterst sällan jag inte har lust att köra en klass så det är liksom bara att ”gört” de gånger det sker, och faktum är att jag alltid kickar igång så fort deltagarna börjar komma och musiken dras igång, säger Elin.
– Jag tycker nästan alltid det, men inte alltid. Jag tävlar ju och satsar ganska ordentligt så för mig är träningen vid sidan om instruerandet ett verktyg för att kunna bli snabbare och bättre när det är tävling. Det får mig att se till att göra de där passen som måste göras, som att gå till jobbet ungefär. Men om jag verkligen är less någon dag så har jag inga problem att förhandla till mig en vilodag.
FOTO: Linda Himsel
