(Hash)taggad på strandliv?
Det här med sommarform är så slitet att det borde ha ett eget Twitterkonto. När sommaren närmar sig lägger gemene man in i en högre växel i träningen. För snart ska kläderna av och den där stackars instängda svennebananbleka kroppen som bara hungrar efter sol, strandliv och mysigt parkhäng ska blottas. För att slippa gömma sig i en skoteroverall checkar man in på ett närliggande gym som inte har någon bindningstid. Du står där och steppar frenetiskt på crosstrainern med svetten flödande, likt en hamster på crack, medan du maniskt ”instagrammar” sommarforms-citat på engelska: ”Bikinis speak louder than words!!!” ”Summer is coming, whether you get your ass in shape or not!” Dessa förstärker du med klyschiga hashtags i förhoppning om att dina ”titta på mig vad bra jag är”-bilder ska spridas worldwide, likt pollen i vinden. Och man vet ju aldrig vem som känner vem av ens 1929 följare?
Att löpsedlar med bikiniformstips fortfarande säljer är för mig en gåta. Personligen tycker jag att det där med sommarform är lika förlegat och lika mycket 80-tal som Joey Tempests frissiga pudelfrilla i ”The Final Countdown”. Jag påstår absolut inte att det finns något fel med det där att ta hand om sig själv och vilja vara vältränad. Dock kan jag inte låta bli att undra vart vi är på väg och hur våra värderingar går, när sociala medier svämmar över av före- och efterbilder och hetsiga budskap inför sommaren. Jag tycker bara att man bör ta sig en ordentlig funderare på varför man stressar sig själv. Är det för sin egen eller för omgivningens skull? Är det för att vara ”good enough” på Instagram?
För mig har inte snygghetshetsen med hälsa att göra och mitt livsstilsresonemang sträcker sig längre än en fyraveckors bikinisäsong. Jag brukar ta vara på det ljusa sommarhalvåret för att formboosta mig inför hösten när träningsbranschen går på högvarv. Mitt fokus är framförallt att hålla mig frisk och konditionerad för att orka med alla de vardagsutmaningar jag stöter på; allt från att vara alert och kreativ i jobbet, kunna hålla pulsen i schack inför en föreläsning eller ha ork nog för att springa ett halvmaraton.
Jag anser att så länge vikten diskuteras ur ett hälsoavgörande perspektiv, det vill säga då debatten handlar om ohälsosam över- eller undervikt så är diskussionen relevant. Men när viktdiskussionen kretsar kring skönhetsideal – det där med att komma i smaljeansen och slimma sig till bikinisäsongen – så blir det fel fokus. Åtminstone för en person som jag, som jobbar med kvinnors självkänsla och hälsa på djupet. Det där med skönhetshets och sommarform lämnar jag därför över till andra.
Lycka till med din träning i sommar!
AV: Malin Nylén
