När går den hälsosamma livsstilen för långt och blir en sjukdom? Det frågar vi Lisa Jisei, som har skrivit om sin egen upplevelse av ortorexi i boken Jag är sjuk.
Vad är ortorexi?
– Ortorexi är en ätstörning som ännu inte fått någon diagnos. Men när man pratar om ortorexi i Sverige menar man personer som tränar maniskt och har ett ohälsosamt förhållande till kost. Man äter det man anser vara hälsosamt på ett väldigt strikt och maniskt sätt. Man kan likna ortorexi vid anorexi, men beteendet handlar mer om att försöka uppnå ett maximalt hälsosamt ideal med en deffad och vältränad kropp. Ortorektiker har ofta strikta tränings- och matprogram som orsakar ångest om man bryter. Man har en för strikt diet i kombination med för hög träningsdos vilket ger liknande symptom som anorexi, men i en annan form. Ortorektikerns fokus är en vältränad, deffad kropp och att bli ett hälsoideal.
Du har själv drabbats av ortorexi, varför drabbades just du?
– Jag tror att det finns flera orsaker. Dels så har jag haft anorexi under många år som tonåring och ung vuxen. När jag avslutade min sista behandling började jag träna, eftersom alla sa att träning var något positivt. Träningen blev ganska snabbt ett nytt sätt att kompensera för maten, utan att någon reagerade. I kombination med det började jag på en dansskola där jag var danstränare, fystränare och tävlade i dans. Träningsmängden ökade snabbt och jag fick en framträdande roll. I samband med det valde jag att gå en kostrådgivarutbildning och starta eget som kostrådgivare. Jag började tävla på en hög nivå, vilket både ökade mina egna krav både på prestation och min kropps utseende. Så jag skulle säga att det nog var en kombination av mycket. I egenskap av egenföretagare och danslärare hade jag mycket tid att lägga på träning, planering och mat. Det ingick också i mitt jobb vilket gjorde det ännu svårare att upptäcka.
Hur märktes ortorexin i din vardag?
– Till en början handlade det mycket om att planera in olika träningspass så ofta jag kunde, planera in så att jag kunde äta det jag ville och inget annat. Men till sist gick varenda vaken minut åt att planera träning och vad jag skulle äta. Ortorexin tog ifrån mig alla de intressen jag haft tidigare och gjorde att jag helt prioriterade bort mina relationer. Allt som gjorde att jag inte kunde träna eller äta som jag ville blev bortprioriterat. Det var inte tal om att hänga med på en middag med kompisarna eller att stå över träning för att kunna hitta på något roligt med någon kompis. Livet gick ut på träning, självhat och planerande av mat. Till slut var jag i ett sånt dåligt skick att jag blev avstängd från mitt jobb på dansskolan efter att jag gång på gång kollapsat på tävlingar och under mina lektioner.
En dag hittades du i ett dike, berätta om det.
– Jag levde på hoppet om att få börja undervisa på dansskolan igen. Jag påbörjade behandling men det var motigt. Under julen hade behandlingen uppehåll och min ortorexi slog tillbaka som aldrig förr. Jag var otroligt självdestruktiv och manisk med min träning och kollapsade av och till under mina pass. När min chef fick reda på det, fick jag beskedet att jag inte heller skulle få börja undervisa under kommande termin, vilket jag hoppats på. Livet blev nattsvart och jag begav mig ut för att springa tills jag inte kunde stå upp. Mina anhöriga ringde och körde runt för att försöka hitta mig eftersom de förstod att jag var illa ute. Till slut hittade de mig i ett dike i väldigt dåligt skick. Jag kördes hem och sedan till psykakuten, där jag blev hemskickad.
Vilka kan drabbas av manisk överhälsosamhet?
– Jag tror att många kan drabbas. Men jag skulle säga att det är lätt att man hamnar där om man tidigare haft andra ätstörningar eftersom ett stort fokus på hälsa, mat och träning är något som upphöjs. I ortorexin kan personer som tidigare haft andra ätstörningar fortsätta med sina kompensatoriska beteenden utan att någon reagerar. Sen skulle jag säga att jag ofta möter människor med höga krav på sig själva, med höga ambitioner, som är måna om att prestera. Personer som kan pressa sig hårt, har låg självkänsla och stora ambitioner.
Var går egentligen gränsen för en hälsosam livsstil och ortorexi?
– Det är oerhört svårt att säga. Jag tänker att det handlar mindre om mängder och mer om relationen man har till kropp, mat och träning. Är träningen ett sätt att kompensera för mat man inte tycker sig förtjäna? Man kan må oerhört dåligt av sin ortorexi även om man inte tränar dygnets alla vakna timmar. När livet börjar att gå ut på planeringen av mat och träning, kompensation och kroppsförakt börjar man vara illa ute, tänker jag. Jag anser att en person som vill behålla en hälsosam livsstil är en person som är mån om sin kropp, sin vila, att få i sig en tillräckligt stor mängd mat och som tar hand om kroppen och reagerar på och respekterar kroppens signaler. Någonstans där börjar gränsen att kunna dras, men exakt hur man drar den och vart den gränsen går vet vi nog för lite om än så länge.
Tror du att sociala medier har påverkat risken för ortorexi?
– Det tror jag. Sociala medier är inte orsaken till ortorexi eller andra ätstörningar. Men jag tycker att sociala medier har en förmåga att späda på sneda kroppsideal, en skev uppfattning om vad bra mat kan vara och vad rimlig träning är. Det är så lätt att dela bilder och göra inlägg som alla tillsammans utgör en skev bild. Man kan lätt få uppfattningen att magrutor är samma sak som en hälsosam kropp, att kvarg och broccoli är en nyttig måltid och att löppass innan solen gått upp är eftersträvansvärt. Så sociala medier påverkar oss, även om det inte är grundorsaken.
TEXT: Sara Dahlström
