Många tänker kanske på Kreta, Rhodos eller någon annan stor turistö när Grekland förs på tal. Eller kanske Mamma Mia!-ön Skiathos och andra mer pittoreska grekiska öar, som det av någon anledning känns som att man bara ser på film. Men Grekland är mycket mer än så – Hälsa & Fitness åkte på träningsresa till Kalamata på grekiska fastlandet, och upptäckte en värld av utmanande cykling, hisnande vackra vandringsleder och svettigt roliga träningspass.
Vi är ett förväntansfullt gäng på drygt 30 personer som samlas på Arlanda en fredagsmorgon i juni för att hoppa på flyget till Kalamata. Vår ”reseledare” Christos (Amprazis, som driver träningsresebyrån Trawell tillsammans med sin fru Margareta) och de övriga instruktörerna för veckan; Kim, Line och Lisbet, får oss att känna oss välkomna från första stund. Folk börjar chitchatta med varandra redan vid incheckningsdisken, och när vi väl landar på den lilla flygplatsen (perfekt att slippa slåss om väskorna och oroa sig för att virra bort sig på en storflygplats!) i Kalamata har vi redan börjat få en bild av hur vår grupp med yoga- och träningssugna ser ut. Efter en kort bussresa är vi framme vid vårt hotell Buca Beach Resort, som skiljer sig en hel del från den klassiska bilden av ett grekiskt charterhotell. Här möts vi istället av skön loungestämning, öppna ytor och rå betong, allt enligt skandinavisk designstandard. Men nu är vi ju här för att träna, inte beundra omgivningen, även om poolen ser nog så lockande ut… Jag tänker att jag nog ska hinna med ett par lata dagar under parasollet också, men det ska visa sig att träningen är för rolig att slita sig ifrån.
TILL HOTELLET HÖR en egen sandstrand, och där samlas vi redan på fredagskvällen då det är dags för resans första träningspass. All träning är frivillig, enligt Trawells devis ”träna så mycket eller lite du vill”, och så här efter en resdag är det skönt att få röra på sig. Att göra det i sanden är bra mycket tyngre, så övningarna och tempot i cirkelpasset ger oss en rejäl utmaning direkt. Efter en skönt uppfräschande dusch möts vi upp för att äta middag, och vilken middag sen! Allt det bästa Grekland har att erbjuda, uppdukat till en så dignande buffé att jag och mitt resesällskap får lite panik och känner att vi nog måste lägga upp en strategi för hur vi ska äta under resten av resan för att inte behöva rulla av planet när vi är tillbaka i Stockholm om en vecka. Inte blir det bättre av att vårt middagssällskap under första kvällen berättar om en träningsresa till Portugal:
– Jag gick upp fem kilo!
MEN NY DAG och nya möjligheter: Vi inleder den med en powerwalk i strandbrynet i sällskap av Margareta och solen som letar sig allt högre upp på himlen. Därefter är det dags för Kims pass ”morning energy” som körs med en intensitet på runt 60 procent av max för att kropp och knopp ska klara av att hänga med innan frukost.
Frukosten ja. Om vi tyckte att gårdagskvällens middagsbord var överdådigt så är det ingenting mot frukosten. Strategin att inte överäta är (nästan) som bortblåst, å andra sidan så är utbudet av nyttiga godsaker väldigt stort så i slutändan blir det nog ganska bra i alla fall. Och vi är ju här för att träna, och mycket träning kräver sin energi.
Nästa pass blir ett P.U.S.T-pass med Christos, där P.U.S.T står för puls – uthållighet – styrka. Vi grabbar tag i vikterna och kör så det ryker, vilket gör det extra skönt att det är yoga som står näst på schemat.
Yogan den här veckan står välmeriterade iyengaryogaläraren Lisbet Wikman för. Med varm och van hand guidar hon oss in i positioner som både stärker upp och slappnar av, och trots att jag är hyfsat van yogi får jag kämpa för att hitta rätt. Iyengar som yogaform är en relativt ny bekantskap för mig, och det tar lite tid att komma in i rutinerna med klossar och remmar, men tack vare Lisbet lyckas jag hamna någorlunda rätt ändå.
NÄSTA DAG ÄR det dags för veckans första cykeltur. På hemmaplan cyklar jag max till jobbet (om cykeln är hel…), så jag är lite spänd på hur det ska vara att sitta i cykelsadeln en hel dag. Det visar sig att jag inte behöver tänka så mycket på det – cyklarna ifråga är moderna och lättväxlade mountainbikes som nästan tycks rulla fram av sig själva. Därför är jag ganska kaxig när det någon dag senare står ett lite tuffare cykelpass på schemat. I den turen ingår en fem kilometer lång backe upp till ett kloster i bergen, dagen till ära ackompanjerat av 40 graders värme och gassande sol. När det är som värst funderar jag allvarligt på att ringa efter taxi där jag stapplar fram hängandes över styret och stannar var tionde meter för att bälga i mig vatten. Väl uppe belönas vi dock av en bedårande utsikt – och bra rull i en till synes ändlös nerförsbacke. Innan vi ger oss på den hinner vi dock med en av de absolut godaste luncher jag ätit på en liten grekisk taverna som helt oförberedda på 15 cyklister lyckas trolla fram fantastisk tzatziki med vild vitlök, grekisk sallad, lokala oliver och smårätter, souvlaki – ja allt man kan tänka sig!
FÖRUTOM FRÅN CYKELSADELN så utforskas Kalamata med fördel till fots. Vi hinner med två vandringar under veckan, varav den första tar oss till underbara Navarino Bay. Först högt upp på åsen där vi beundrar utsikten från ruinerna av den gamla borgen, och sedan ner till den utomjordiskt vackra stranden Voidokilia, där miljön för tankarna till Thailand. Nästa vandring för oss till sjöarna och vattenfallen i Polilimnio, och sällan har väl en plats utstrålat så mycket lugn och skönhet.
Den, och den här veckan med nya vänner och en kropp och själ som fått vad den behöver i form av träning, god mat och skratt, kommer jag att leva länge på!
Text och foto: Sara Valfridsson
Sugen på att boka en träningsresa? Läs mer i vår resekalender
