Aktiva resor: Training camp i Portugal

Välkomstmöte. Det är söndag och klockan är tio på morgonen. Hotellets konferensrum är fullproppat med folk. Värdarna för training camp i portugisiska Monte Gordo hälsar deltagarna välkomna – i allmänhet kvinnor och i synnerhet i åldrarna 40 till 50 år. Visst syns en och annan man, men de är mer lätträknade. Ledarstaben presenteras med dragplåstren Paolo Roberto och Kayo Shekoni i spetsen. Paolo utlovar tuffa kampsportsinspirerade pass medan Kayo lockar med dans och workshops i makeup och skönhet.

En av deltagarna är Mia Öhlin, 47, från Ingarö utanför Stockholm. Till vardags jobbar hon som kock och personlig tränare. Under ett träningskonvent i augusti förra året vann hon en träningsvecka till just Monte Gordo. Blixten slår sällan ner två gånger på samma ställe, men det kan man säga att den gjorde för Mia Öhlin – två månader senare blev hon lycklig vinnare till ännu en vecka med träning. Då slog hon ihop ett plus ett och bjöd med sin kompis Christina Ramel till Portugal.

– Det känns jätteintressant och kul. Och det känns mycket. Jag vill gärna hinna med sådant som jag annars aldrig tränar. Sen ska jag ju även hitta tid för sol och bad, säger Mia Öhlin energiskt efter mötets slut.

Träningspass finns det gott om, uppemot tolv stycken dagligen kan resenärerna välja mellan. Redan klockan sju på morgonen drar aktiviteterna igång och pågår till sen eftermiddag. Och allt är valfritt. Deltagarna väljer själva hur mycket eller lite de vill träna.

Monte Gordo ligger på Algarvekustens östra sida. Historiskt en fiskeby men idag en populär semesterort och kommundel i staden Vila Real de Santo António med 18 000 invånare.  Stan omges av tät pinjeskog på norra sidan och söderut ligger den milslånga stranden. I den lilla stadskärnan finns ett antal hotell, gågator, restauranger och butiker. Vädermässigt gör Golfströmmen sitt för klimatet i Algarve. Vintern är att likna vid en vårdag i Sverige, och framåt mars/april är våren långt gången med en temperatur som en normal svensk sommardag.

Framförallt är det portugiserna själva som turistar här under sommarmånaderna, men också skandinaver, engelsmän och tyskar hittar hit, speciellt vintertid. Utomhusaktiviteter är poppis. Därför är löpare, cyklister, golfare och fiskare en vanlig syn i trakten, tillsammans med fågelskådare och naturintresserade som lockas till områdets stora naturreservat. Och förstås – träningstörstande svenskar.

Engagerade ledare
Under söndagskvällen höll Paolo Roberto en föreläsning om kost och hälsa. Hans recept för att lätta i vikt: skit i alla bantningstips – det som gäller är att äta lite mindre (efter kostcirkeln) och träna mer – enkelt. Idag måndag håller Paolo Roberto till i en liten källarlokal där väggarna till tre fjärdedelar är täckta av spegelglas. Box och styrkepass står på schemat. De som har sett honom på TV kan få intrycket att han är något högljudd och pratglad. Folksamlingen idag håller nog med. Han leder passet med en auktoritär stämma.

– Ska det vara så svårt att fatta! ropar Paolo Roberto strax efter nya instruktioner från hans sida.

Men glimten i ögat finns där och skrattet är aldrig långt borta. Ett trettiotal personer har samlats i den lilla lokalen och värmen trycker på. Efter uppvärmningen paras deltagarna ihop två och två. Mia Öhlin och hennes ”motståndare” får pröva en radda övningar. En är att nudda varandras axlar krypandes på alla fyra. Eller hoppa runt på ett ben och klappa varandras händer. Och på slutet fighting med sparkar mot en dyna där kombattanterna växelvis agerar sköld.

Paolo, varför är det här bra träning?
– Du lär dig att sätta ihop kroppens muskulatur på rätt sätt. Sen bygger man upp en kropp som är funktionell och lär musklerna att samarbeta. Dessutom får du ut dina aggressioner.

Hur skötte sig deltagarna ikväll?
– Jättebra, de var riktigt motiverade!

En annan som har åkt till Monte Gordo är Laila Värnestig, 39, uppväxt i Boden, men sedan 1994 bosatt i Göteborg. Norrländskan finns kvar – nu västkustklingande. Hon arbetar som revisor och på fritiden har hon börjat skriva på en bok. Ungefär tre gånger i veckan blir det löpning, spinning och bodypump. Utöver träning är bokskrivande något Laila har tänkt hinna med under vistelsen i Portugal. Eftersom hennes man inte är lika intresserad av idrottande, åkte hon hit på egen hand. Laila kände på något sätt att hon måste åka.

– Och så har jag hört från andra att det är väldigt bra resor. Sen vill jag få en energiboost och komma igång ordentligt med min träning. Dessutom lät det lockande att kunna träna i solen efter en lång vinter, säger Laila Värnestig där vi sitter i sofforna nära hotellets reception.

För två år sedan var hon i fin form, men på senare tid har träningen blivit mer oregelbunden. Det är ofta något som kommer emellan.

– Jag kände att om jag kunde ägna en hel vecka åt träning och testa olika träningsformer, hjälper det nog mig att få bättre kontinuitet i vardagsträningen.

Att träning är ett prima verktyg för att må bra är nog alla överens om. Laila Värnestig är inne på samma spår.

– Mår man bra i kroppen mår man bra mentalt också. Så kändes det när jag var bra tränad för två år sen.

Vilka typer av pass har du prövat på?
– Förutom löpning har jag testat box/styrka, cirkelgym, core och dynamisk rörlighet. Passet med Paolo var grymt roligt, så roligt att man inte fattar medan man håller på hur bra träning det egentligen är.

Hon talar även varmt om sina dagliga strandpromenader med havet och solen som sällskap, och menar att det blir som mindfulness.

Vad hade du för förväntningar innan du åkte hit?
– Jag hade ganska höga förväntningar på att få träna mycket, testa olika saker och träffa trevliga människor. Och såklart bra väder.

Har de uppfyllts?
– Ja, resan har verkligen motsvarat mina förväntningar. Jag kommer definitivt åka på en sådan här resa igen och kan rekommendera det till andra. Det är fantastiskt roligt!

Och hur har det gått med skrivandet?
– Det har inte gått så bra eftersom träningen tagit mycket tid, och sen är det så himla trevligt här.

Solen skiner och en lätt vind drar genom håret. Längre bort hörs mullret från havets vågor och kvicksilvret visar 25 grader. Vi befinner oss på stranden några hundra meter från hotellet. Ännu ett pass väntar för Mia Öhlin. Nu på ”plankan”, som egentligen är ett stort fyrkantigt trägolv täckt med svart plastmatta och spelplan för många av veckans träningspass. Det är dags att pröva crossfit för första gången; ett styrke- och konditionsprogram byggt på ständigt varierande funktionella rörelser, utförda med hög intensitet. Ledarna Felix Ledin och Elin Bjerkestedt ger instruktioner. Idag kommer de att jobba med två övningar, skivstång och ”burpees”. En burpee innebär att du från stående position hoppar ner på golvet och landar på bröstet med händerna i axelhöjd, sen trycker du upp dig själv och avslutar med ett handklapp. Som på Paolos pass jobbar man i par om två. Mia Öhlin står först på tur att svettas. Tio burpees följt av tio skivstångslyft om vartannat – i fem minuter. Till en början är Mia Öhlins ansikte piggt. Hennes parhäst Kajsa Eriksson och ledarna peppar intensivt vid sidan om. Efter ett antal repetitioner börjar Mia Öhlin att grina illa då mjölksyran kickar in.

– Två minuter kvar, ropar Felix Ledin.

Sista minuten skriker Mia Öhlin ut sin smärta och kroppens rörelsemönster blir allt tyngre. Men trots att det gör ont ser hon ut att trivas med situationen och kämpar ända in i kaklet. Svetten dryper längs med kroppen och andningen går på högvarv.

Hur var det där då?
– Det var skitroligt och tokjobbigt! Det handlar bara om pannben. Man kan säga att det liknar intervallträning i löpning. Men det är kul att testa sina gränser, utmaningar är kul.

Träning och Mia Öhlin är ett trofast par. Tränat har hon gjort från fyra års ålder och fortsatt med i alla år. Till och med i samband med sina fyra graviditeter. I yngre dagar var hon tävlingssimmare men höll också på med bollsporter och skidor, både utför och på längden. Nu som 47-åring snittar hon sex pass per vecka, alltid utomhus, antingen sittandes på en cykel eller på språng i löparskorna. Och simning på det. Fullt upp. Precis som hennes dagar i Monte Gordo.

Hur gick det då för Kayo – fick hon upp folket på dansgolvet? Jajamensan! När jag är på besök under ett discopass är plankan välfylld med danssugna människor. Förutom värmen från Algarvekustens sol, sprider dansarna värme; och en glädje som nästan går att ta på. I denna stund befinner vi oss långt borta från elitidrottens allvar. Det här är folkhälsa när det är som bäst. Till tonerna av gammal och ny discomusik visar vinnaren (med gruppen Afro-Dite) av Melodifestivalen 2002 rörelserna och adepterna följer efter, var och en efter egen förmåga.

Paolo Roberto är också med på passet. Klädd i grå bomullsshorts och bar överkropp shakar han loss ordentligt. När det är dags att köra egna valda moves, bjuder den tidigare proffsboxaren på något kantig breakdance. En som ser ut att trivas på golvet är Mia Öhlins kompis Christina Ramel. Hon följer Kayos steg med lätthet och har ett ständigt leende på läpparna. Det visar sig att hon är gammal dansare. Och den positiva utstrålningen uppmuntras. På en föreläsning får Christina Ramel ett pris för all glädje och energi hon sänder ut under danspassen.

Sådär fortsätter det. Det duggar tätt mellan passen och många är med på så mycket som möjligt. Om det här hade varit en vanlig solsemester skulle nog hotellets bar vara mer välbesökt. Under Portugalresan är barhäng lågt prioriterat hos de svenska hotellgästerna. Det är ju träningsläger. Istället för nattsudd kommer John Blund på besök tidigt på kvällen. Mycket träning gör en trött och är mumma för en god sömn. Många sparar istället festandet till fredagen och sista kvällen med gänget. Den inleds med middag på restaurang Panoramico som har en svårslagen utsikt över Atlanten en kort bussfärd utanför Monte Gordo. Sedan väntar efterfest på utestället Nox. Där tar Kayo tag i taktpinnen och får fart på dansgolvet när discomusiken börjar strömma ur högtalarna.

Åtta dagar har gått. Åtta dagar av träning och konstant sol över resenärerna. I hotellets foajé sitter vi. Resväskorna är packade. Strax kommer bussarna som ska ta oss till flygplatsen i Faro. Svensk vinterblekhet har bytts ut mot brun- och rödbrända kroppar. Konditionen och styrkan har fått sig en skjuts. Nya vänskapsband har knutits och jag får känslan av en enda stor familj hos dem som varit här.

– Ja, lite så har det varit. Man kan glömma väskan i restaurangen och den är inte borta när man kommer tillbaka. Då har någon tagit hand om den eller så ligger den kvar. Det tycker jag är skönt, norrlänning som jag är, säger Mia Öhlin och skrattar. Det gör hon ofta.

Likt Laila Värnestig lovordar hon training camp.

– Det har varit helt fantastiskt med bra väder och mycket att göra! Men man kan vila om man vill.

Men du har inte vilat så mycket?
– Nej, det har jag inte…

Vi fortsätter att prata om resan och Mia Öhlin berättar att den har varit variationsrik med trevliga människor. Och alla schyssta personer har gjort att frukosten ibland tagit två timmar.

– Ja, här har jag ätit frukost med någon som jag varit på samma pass som dagen innan. Och då kommer man in på olika livsöden och funderingar. En morgon åt jag frukost med ett par som var 70 och 74 år. De hade massor att berätta, helt fantastiskt!

Har du hunnit med att pröva nya träningsformer?
– Ja, det har jag verkligen gjort! Jag blev helhookad på Soma (holistisk fysträning).

Nu vann du denna resa. Kan du tänka dig att betala för att åka?
– Absolut!

TEXT OCH FOTO: Herman Degselius