Kristin Kaspersen: ”Om kroppen håller ska jag springa New York Marathon”

Kristin Kaspersen, 44, har intresset för träning och hälsa i blodet. Som liten, bosatt i Norge, hängde hon ofta på sin pappa Kjells träningscenter, och lyssnade fascinerat när han i egenskap av sjukgymnast och manuell terapeut pratade om hälsa, kost och skadeförebyggande träning. Därifrån tog hennes eget intresse för hälsa och friskvård fart, och hon tränade dans under en lång period.

Samtidigt, menar Kristin, har hon tidigare alltid varit något av en ”periodare” när det gäller träning – det vill säga pendlat mellan att träna jättemycket och ingenting alls.  Som tonåring drabbades hon även av anorexi under en period, och hade länge svårt att hitta en balans.

Idag är de destruktiva tankarna kring träningen och maten i stort sett borta, och Kristin har tack vare sin envishet och tillgången till de rätta verktygen lyckats arbeta bort sin osäkerhet, och landa i sig själv.

Hur ser du på hälsa och träning idag?
– Osäkerheten som jag levde med förr har jag lärt mig att arbeta bort. Jag har ett ansvar mot mina barn att finnas där för dem, att hitta en balans som funkar. Träning är idag inget som innefattar något skuldbelagt. Att ta hand om sin kropp är ju inget märkvärdigt egentligen, utan snarare något som borde vara en självklarhet för alla.

Så du har lyckats med att göra träningen till en naturlig del av din vardag?
– Ja, idag är den lika självklar som att sova eller äta bra. Jag tycker det är jättehärligt att träna, men försöker att inte lägga för mycket tankar på när eller vad jag ska träna, utan ta det lite med ro. Hinner jag inte träna en dag är det inte hela världen, och jag klankar inte ner på mig själv om jag hoppar över ett pass för att det kommer något annat emellan. Lika lite som jag överöser mig själv med beröm när jag har tränat, eller känner att jag måste tala om för omvärlden hur ”duktig” jag varit. För mig räcker det att träningen får mig att må bra.

Vad tränar du i nuläget?
– Styrketräningen är basen i min träning. Jag har diskbråck så det är viktigt att ha en bra grund, inte minst för att klara vardagen och allt vad den innebär med att kånka runt på matkassar, skotta snö eller liknande. Med en bra grundstyrka och balans klarar man det, men har också ett bättre skydd när det kommer till oförutsedda händelser, till exempel om man skulle råka ut för en olycka.

Jag vet att du gillar löpning, varför?
– Jag har sprungit länge för att jag alltid tyckt att det är skönt, nästan meditativt. Sedan jag började träna med min löpcoach Sanna Hed (runsannarun.se), har jag också upptäckt att löpning kan vara riktigt roligt om man varierar sig. Att köra intervaller i backar och ta ut sig riktigt rejält är skönt ibland, medan jag andra dagar ger mig ut och småjoggar lite lätt bara för att samla tankarna. Löpning är ju också en bra träningsform när man jobbar på annan ort. Då sätter jag av en halvtimme åt något håll och springer sedan samma väg tillbaka, ett smidigt sätt att få till träningen.

Nåt särskilt träningsmål i sikte?
– Mitt mål är att springa New York Marathon i november, om bara kroppen håller. Jag opererade en fot förra året och har inte fått upp rörligheten riktigt än. Samtidigt som jag är taggad och tycker det är kul att löpträna måste jag vara försiktig så att jag inte belastar fel eller råkar trampa snett. Jag blir ofta ivrig och gillar att gå in för saker till hundra procent. Men om jag tar det lugnt så kanske det går vägen!

Din syster Malin är ju mycket för yoga, är det något du också gillar?
– Jag utbildade mig till poweryogainstruktör för 13 år sedan, och tycker att yoga generellt är en fantastisk träningsform. Mitt problem är att jag är överrörlig och därför ska undvika att sträcka ut för mycket. Mitt diskbråck gör det också svårt att utöva yoga regelbundet, och i och med att jag är så tävlingsinriktad så riskerar jag att skada mig om jag går in för det för mycket. Jag hakar gärna på Malin ibland och kör ett yogapass för det är ett fantastiskt sätt att må bra, men jag har valt att satsa mer på att bygga upp stabiliteten i min kropp via annan träning. Det går ju att få in den meditativa biten också i andra träningsformer, som till exempel under en lugnare löprunda.

Jag vet att du hade problem med ätstörningar när du var yngre, hur är ditt förhållande till mat och hälsa idag?
– Även om det är närmare 25 år sedan som jag drabbades av anorexi så tror jag att de negativa tankar som jag då hade kring mat aldrig riktigt kommer lämna mig helt, utan till viss del följa mig hela livet. Idag har jag ett helt annat förhållande till mat och till min kropp, men det var först när jag accepterade att den där tanken ibland kommer att dyka upp igen som jag verkligen kunde lära mig att arbeta bort den. När jag försökte jobba emot de destruktiva tankarna så pockade de bara på mer uppmärksamhet, istället lärde jag mig leva med dem. Jag kan fortfarande hamna i en situation då jag triggas av viss mat, och då händer det att ätstörningen jag hade då gör sig påmind, men idag är jag så pass mycket starkare i mig själv att jag kan stå emot den.

Du kan ju bara utgå från dig själv personligen, men din erfarenhet är att har man en gång drabbats av en ätstörning så får man jobba med att stå emot den livet ut?
– Mer eller mindre tror jag att det är så. Jag är ju programledare i Biggest Loser och under inspelningarna har vi diskuterat detta mycket. Har du en gång haft ett matmissbruk så finns det risk för att du behöver jobba med det livet ut. För mig var huvudsaken att jag accepterade dessa tankar som en del av mitt liv. Idag ser jag inte träningen som något jag tvingar mig till på grund av att jag unnat mig något extra, utan den är en självklar del av min vardag. Men det jag står för idag har inte kommit i en handvändning, det har krävts mycket träning, och undan för undan har jag mått bättre och bättre.

Och nu har du släppt en hälsobok! Hur fick du idén till den?
– Jag blev tillfrågad att skriva en bok om träning och hälsa, men var först tveksam. Dels för att det finns så många duktiga som redan har gjort det, och dels för att jag inte är utbildad och därför inte kan tala om för andra hur de ska göra. Men däremot kom jag tillsammans med förlaget fram till att jag kunde berätta om den resa som jag har gjort. Hälsa handlar ju om mer än träning, det handlar om skratt, sömn, om att du ska hitta dig själv och vad just du mår bra av.

Vilket inte alltid är det lättaste eller något som sker i en handvändning!
– Nej, att hitta sin väg till hälsa gör man inte på en gång. Jag tror det är viktigt att göra förändringar på sikt. Äta lite bättre varje dag, få in träningen som en naturlig del, vilket på sikt leder till ett bättre liv. Jag har aldrig hört någon säga att de mår sämre av att ha börjat träna! Jag har fått frågan vad jag offrar för att hinna träna. Vadå offrar? Frågan är väl snarare vad man offrar om man inte avsätter tid för träning. Sen tycker jag att det är viktigt att inte haka upp sig på om man hinner träna fem eller tre dagar i veckan. Vissa veckor hinner man träna mindre, det är bara att acceptera. Varför är så många så hårda mot sig själva? Tänk istället att du gör det imorgon och undvik att göra så stor sak av det.

Tror du att det ofta är för mycket fokusering som gör att många tappar motivationen, eller utvecklar destruktiva beteenden?
– Ja, jag tror att det bästa är att släppa efter lite och se träningen som något man gör för sig själv. Det är en fantastisk del av livet! På samma sätt som jag försöker att inte klanka ner på mig själv för att jag inte hinner träna så mycket någon vecka, så tänker jag heller inte att gud vad duktig jag är, när jag väl tränar.

Det finns många härliga recept i din bok, är matlagning ett stort intresse?
– Nja, jag tycker att det är viktigt att försöka äta rätt och vill ju såklart att mina barn ska äta nyttigt. Men jag skulle inte säga att matlagning är ett stort intresse, åtminstone inte i vardagen. Där känner jag mig lite tråkig. Däremot kan jag tycka att det är kul att bjuda hem folk och äta gott, kanske göra någon god sallad eller grilla tillsammans på sommaren. Det är härligt!

Äter du gärna efterrätter och sötsaker?
– Så länge man inte har ett sockerberoende tycker jag att det är viktigt att man kan unna sig sötsaker också. Idag kan jag äta exempelvis en bit cheesecake och verkligen njuta av den, eller unna mig några godisbitar, men inte gå loss på en hel påse. När jag hade min ätstörning kunde jag banna mig själv för att ha ätit några kolabönor, och göra 200 situps på kvällen för att kompensera det. Det är ju helt sjukt! Idag kan jag äta något gott och känna att gud vad härligt att jag kan unna mig detta, utan några skuldkänslor. Njuta av de där tre godisbitarna, men skita i att ta tio till!

Ser du dina föräldrar som stora förebilder?
– Ja, båda mina föräldrar har inspirerat mig väldigt mycket, på olika sätt. Mamma med sina låttexter och ord om kärlek och människors värde, och pappa med sitt intresse för hälsa och sin entreprenörsanda.

Vad inspireras du mer av?
– Att se människor lösa problem i vardagen inspirerar mig hela tiden. Små, vänliga gester, någon som frågar om man behöver hjälp i mataffären eller bara bjuder på ett leende. Sånt smittar av sig! Som hantverkarna som hjälper mig att flytta i nuläget. De har alltid så skön inställning när det uppstår problem! När jag ser hur positiva de är så tänker jag själv också att äsch, problem är ju till för att lösas!

Och när det gäller träningen?
– Då är nog svaret alla duktiga idrottsmän och kvinnor där ute. Jag tittar mycket på sport på TV och har alltid inspirerats av idrottares framgång och starka psyke.

Är du bra på att prioritera dig själv eller är du en sådan person som ofta sätter andra före och har svårt för att säga nej?
– Jag har haft svårt för det tidigare. Om något låter kul kan jag höra mig själv tacka ja av bara farten, för att sedan i nästa sekund undra hur fasen jag tänkte att jag skulle hinna detta! Jag borde nog bli bättre på att inte svara ja så snabbt utan ta ett djupt andetag och tänka efter först. Annars tror jag att jag är rätt bra på att prioritera mig själv och att jag ska må bra.

Kan du ge något exempel?
– Ja, som att jag i nuläget är i full gång med att flytta från hus till lägenhet. Jag har helt enkelt inte tid att ta hand om ett helt hus och en trädgård, utan spenderar hellre den tiden tillsammans med mina barn. Det handlar ju om att ta ansvar och göra sunda prioriteringar. Idag har jag verktygen för att jag ska må bra. Klart att jag ibland kan slarva med exempelvis kosten eller sömnen, det gör vi ju alla då och då. Det viktigaste är ju att man tar sig upp på banan igen och hittar tillbaka till balansen och ett härligt levnadssätt.

Om du ska koppla av och njuta, vad gör du allra helst då?
– Umgås med barnen. Vi kan spela fotboll, eller åka iväg någonstans, resa eller bara sitta en skön kväll framför TV:n. Även om jag själv är orsaken och det är jag som gjort prioriteringarna kan jag ibland sakna att det inte finns så mycket tid över till att umgås med kompisar en vanlig onsdag och bara garva, eller snacka skit över en kaffe. Tiden finns inte riktigt till det i dagsläget och det kan jag sakna.

Nämn tre egenskaper som du värdesätter hos dig själv!
– Jag är väldigt envis. Och jag bryr mig om mycket … hm, kommer inte på nåt annat just nu, räcker det?!

Ja det räcker alldeles utmärkt! Vad har du mer på gång i höst utöver boksläppet?
– Utöver boken och att Biggest Loser drar igång igen så håller jag även på att lansera en app. Klustr heter den, en kalender-app som man kan synka med sina nära och kära. Det är i grunden min idé och jag har själv satsat pengar i projektet, men samarbetat med företaget Winternet för att ta fram den. Tanken är att det ska förenkla vardagslivet eftersom du kan dela dina inbokade grejer direkt med andra i själva appen.

Smart! Finns den redan på marknaden?
– Ja, den finns på App Store, men behöver vidareutvecklas. Lite buggfel som ska fixas, så det blir en satsning i höst att kolla av vad användarna vill ha, förbättra och marknadsföra den ytterligare.

KRISTIN KASPERSEN
Född: 30 september 1969 i Oslo.
Bor: I Stockholm.
Barn: Sönerna Filip, 16, och Leon, 9.
Yrke: Programledare, föreläsare, egenföretagare.
Aktuell med: Må bra-boken Stark i kropp och själ (Fitnessförlaget), som programledare för Biggest Loser Sverige i Sjuan och inhoppare på Nyhetsmorgon i TV4, samt med nya appen Klustr.

AV: Emma Samuelsson FOTO: Andreas Lundberg