Oavsett om du känner igen Denice från Robinson, fitnesscenen eller helt enkelt bloggen så är det svårt att inte ryckas med av hennes sprudlande personlighet och peppande inlägg. Lär känna henne lite bättre och ta del av hela storyn.
Den 35-åriga Västerås-tjejen har långtifrån en röd tråd i sitt CV – och trivs väldigt bra med det.
– Jag anser mig själv ha en ganska spretig personlighet och beskriver mig själv ofta så. För mig är det något positivt då det finns så mycket i livet som lockar och intresserar mig. Jag har hållit på med teater/skådespeleri, dans, personlig träning, hälsocoachning, måleri, foto och lite fitnessmodell-jobb.
Denices intresse för träning vaknade på gymnasiet, och hon utbildade sig till instruktör i bodypump, boxning och aerobics, för att sedan gå vidare till att bli personlig tränare och hälsocoach. Ju mer kunskap Denice samlade på sig, desto mer specifik blev hennes träning, och riktigt tävlingsinriktad blev den när hon 2008 blev antagen till en tävling som i ”byggarvärlden” gick under namnet Talangjakten och drevs av bodybuilding-profilen Fredrik Carlsson. Denice och några till fick chansen att bli utvalda och coachade hela vägen fram till scen och sin allra första tävling. För Denice var det grenen ”Body Fitness” som gällde.
– Det var en dröm som gick i uppfyllelse! Min allra första tävling, första diet och jag fick erfara vad disciplin inom kroppsbyggning innebar. Jag var taggad och hade kul hela vägen fram till scenen, även om det givetvis var väldigt jobbigt stundtals, och började lära känna mig själv från ett annat perspektiv.
Denice fick blodad tand trots blygsamma resultat från den första tävlingen 2008 – hon var ändå väldigt glad och kände att det här bara var början. Trots att hon inte gick vidare i tävlingen så fick hon pryda omslaget till tidningen BODY, vilket är ett ärofyllt fotojobb i fitnessvärlden.
– Där och då kände jag att jag kanske har något mer än bara små muskler i tävlingen? Jag kände att folk kunde uppskatta mig, min personlighet och att jag kanske utstrålade något mer än bara fysiken på scen. Det gjorde mig otroligt glad och jag insåg att det faktiskt inte ”bara” hade med fysiken att göra, du behöver visa fram din personlighet också. Det är en stor del av tävlingen att kunna presentera dig själv som en helhet, inte bara en kropp.
Dessa tankegångar bidrog med ett annat djup i Denices funderingar kring om hon skulle fortsätta med tävlandet framöver.
– Jag kände redan då att jag förmodligen inte kommer att bli bäst, vilket kan vara en märklig inställning när man tävlar mot andra, men det gav mig ett lugn att tänka så. Det gav mig glädje och motivation till att faktiskt fortsätta tävla. Jag kunde och kan se på tävlingarna som något mer, med en större innebörd.
Medaljens baksida
Nästa gång Denice tävlade var 2009 och även denna gång blev resultaten blygsamma. Hon började känna att just ”Body Fitness” kanske inte var något för henne.
– Den fysiken passade inte riktigt mig, min kroppstyp eller mina mål. Jag lade tävlingstankarna åt sidan och tränade mest för att hålla mig i form, utan direkta mål.
Under den här perioden tampades Denice mer än någonsin med en snedvriden bild av sig själv och sin kropp. Hon blev manisk och vägde sin mat dagligen, precis som när hon gick på tävlingsdiet.
– Jag tyckte alltid att jag var ”tjock” och kände mig plufsig så fort jag inte var i tävlingsform. Det var en väldigt destruktiv tid och jag hade tidigare tampats med ätstörningar men tyckt att jag ”kommit över det” men så var inte fallet, verkligen inte. Jag hade bara hittat en ursäkt för att kunna styra min störning till en industri där matkontroll är accepterat.
Denice vill inte på något sätt säga att ätstörningar är accepterat i fitnessvärlden.
– Nej nej absolut inte! Jag menar mer att man kan ”komma undan”, för det är inte något konstigt att vilja hålla sig i form, träna mycket, väga och mäta sin mat och sig själv varje dag i den världen. Det är ett måste när du ska tävla, men jag lyckades inte hålla isär tävlingsperioderna/”on season” med ”off season”-perioderna.
Det här är något Denice aldrig tidigare pratat om eller visat utåt.
– Det här är första gången jag berättar detta öppet. Jag vill göra det för att visa att det tyvärr även finns en mörk sida av fitnessvärlden. Det ser bra ut utåt men många med mig drivs tyvärr av fel anledningar till att tävla. Det är så många som har en historia med ätstörningar bakom sig. Jag är inte unik på något sätt, men det här är en stor anledning till att jag behövde en paus.
Denice kände att hon behövde landa, få balans och hitta tillbaka till det riktiga livet, där allt inte handlade om vikt, matlådor eller tävlingar. Hon behövde hitta tillbaka till sig själv, den hon verkligen var. Det skulle ta några år till, men det här var ett av många uppvaknanden som började leda Denice in på på rätt väg.
2011 blev hon uttagen bland 9000 sökande som en av deltagarna i realityserien Robinson.
– Här hittade jag vänner för livet, insåg vad som är viktigt för mig, att jag klarar av så mycket mer än vad jag någonsin kunnat ana, och att livet är så stort, en gåva och något otroligt värdefullt. Livet ska levas, inte uthärdas!
Denice kom hem från ön åtta kilo lättare på vågen, men med ett hjärta och sinne som kändes minst 100 kilo lättare.
– Aaaah, vilken resa! Robinson är en upplevelse som jag är evigt tacksam över att ha fått uppleva. När tävlingen var över hade vi deltagare några dagar tillsammans i den vanliga civilisationen innan vi skulle åka hem till Sverige igen. Jag passade då på att skriva ner alla mina tankar och känslor medan jag hade dem färska. Det är lätt att glömma de där småsakerna, det där subtila, de där små, små förnimmelserna och känslorna som faktiskt är livet, när man kommer hem tillbaka till vardagen igen.
För att alltid minnas att leva livet fullt ut så förevigade Denice den här känslan genom en tatuering med texten ”Live amazingly”.
– Även om livet inte alltid är en dans på rosor och jag liksom alla andra har med- och motgångar i livet så är den här tatueringen en fin och värdefull påminnelse för mig.
Crossfit och kärlek
När Denice kom hem från Robinson började hon träna på ett nytt gym som öppnat i stan: Factor Functional Gym. Det var ett gym som inte var som alla andra. Här fanns inga träningsmaskiner, man tränade istället med skivstänger, kettlebells och den egna kroppsvikten. Dessutom tränade man de olympiska lyften, vilket var något helt nytt för henne.
– Mitt första träningspass på Factor var så sjukt jobbigt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen! Herre!! Vad var det här för träning?! Jo, crossfit! Jag hade aldrig blivit så trött någonsin! Här vill jag träna, tänkte jag på en gång!
Sagt och gjort, Denice blev medlem och är det än idag. Efter det blev crossfit hennes stora passion.
– Jag tränade mer och hårdare än någonsin och hade så jäkla roligt tillsammans med de andra medlemmarna. Vilken atmosfär, vilken gemenskap!
Till saken hör även att Rikard, ägaren till gymmet, visade sig vara en otroligt härlig kille som sedemera skulle bjuda ut Denice på dejt, berättar hon och rodnar.
– Och efter det så ja… Vi blev ett par och är still going strong.
Denice träffade alltså sin själsfrände där på gymmet.
– Det kan låta klyschigt och det är det nog, men oavsett så är det väldigt, väldigt sant. Rikard och jag har verkligen något som ingen av oss någonsin funnit i en annan människa förut och det är vi båda så tacksamma för. Och det är en stor anledning till varför jag är där jag är idag i mitt liv, mitt sinne och i tankarna. Vi låter varandra växa och vi utvecklas hela tiden tillsammans, som par, som individer och som själar. Okej, okej jag ska sluta ”lovebomba” er nu, men det gör ju inte direkt att träningen blir tråkigare när man har en partner som gillar samma saker.
På tävlingsscenen igen
2014 kom tävlingsgrenen ”Bikini Fitness” till Sverige. Det var en gren som var stor i USA och hade varit det en tid. Fysiken där verkade passa Denice bättre.
– Inte lika muskulös, lite mjukare former och lite mer ”teater” på scen. Jag ville testa!
Sagt och gjort. Den här dieten var bland den lättaste diet Denice någonsin genomfört. Inte för att den innehöll mer kalorier än förr, nej, det var för att hon mådde så otroligt mycket bättre mentalt denna gång.
– Jag hade ett annat mindset, en annan inställning helt enkelt. Inte lika mycket press eller stress från mig själv. Jag hade så kul på scen! Jag njuter verkligen av att få stå på scen, det är väl teaterapan i mig som blir tillfredsställd.
Den här tävlingen gav Denice ett silver.
– Jag var så otroligt glad över mitt silver! Wow, jag hade vunnit min första medalj ever!
Detta trots att hon under dieten slitit av sitt främre korsband (i uttagningen till Gladiatorerna, dit hon sökte som utmanare). Trots det klarade Denice av att fortsätta träna och dieta. Operationen skedde ganska direkt efter tävlingen och den skulle komma att medföra en hel del problematik i hennes framtida träning. Men problematiken skulle även medföra ytterligare en insikt, en gåva som Denice säger sig vara oerhört tacksam för – yoga och meditation.
Efter den första operationen följde en lång men bra rehab.
– Jag fick en ”guldstjärna” efter varje träff med min sjukgymnast. Med ett rehabbat knä som gjorde att jag ganska snabbt kunde komma tillbaka till träningen igen så var jag snabbt igång.
Men efter en härlig Parisresa med mycket promenader och sightseeing hade det börjat bildas brosk i Denices knä, vilket ledde till extremt mycket ryggproblem: konstanta låsningar, ryggskott, ett längre ben och så vidare.
– Jag hade ett år av smärta, kiropraktorbehandlingar, tårar av ren frustration och ilska men till sist när läkaren äntligen lyssnade på mig och insåg att det kanske var något som inte stod rätt till med mitt knä fick jag äntligen en ny operation.
Där skulle läkarna se att broskbildningen inte var någon liten fjuttig historia – de blev förvånade över att Denice ens kunnat träna så mycket med den stora broskbildningen mitt fram på knät.
– Efter den tiden var jag otroligt less och ledsen över all tid jag spenderat på att hela tiden försöka komma tillbaka till träningen men alltid få bakslag. Jag lade crossfitträningen helt på hyllan och började yoga för att få upp rörligheten istället. Det ledde till en annan förälskelse: yoga. Jag fann yogan och blev helt överväldigad. Kunde jag nu på äldre dagar hitta en ny passion i livet?! Ja, det kunde jag. Så den där jäkla knäskadan medförde att jag fann yoga och det är något jag absolut inte skulle vilja vara utan!
En ny kärlek
Denice började gå på yogaklasser för yogaläraren och ”frihetstänkarinspiratören” Maria Ekman.
– Det var motigt, stretade och gjorde ont i de olika positionerna eftersom jag var stel som ett kylskåp, men jag kunde ändå hitta en kärlek i det. Det kändes i hela kroppen att det här var något för mig, det här ville jag utforska vidare i.
Denice fortsatte att yoga mer hemma och hittade sedan något som hon vill kalla för ”min egen yoga”.
– Jag yogade mest hemma och utomhus, utan lärare eller annat verktyg, det var bara jag och min matta. Det var som att min kropp visste vad den ville göra för övningar och jag bara lyssnade till den. Så gör jag än idag när jag yogar hemma. Det är inget avancerat, jag kör mycket ”basövningar” och sedan lägger jag till utmaningar allt eftersom. Jag vill ju utvecklas även i yogan, men pressen som jag ofta känner att hela tiden förbättra mig behöver jag kontrollera. Jag hamnar tyvärr lätt i prestationstankar men det är något jag jobbar med hela tiden.
Nästa steg och utmaning skulle bli meditation. Denice sökte sig till en meditationskurs i vipassana, som är en av världens äldsta meditationstekniker. Under de tio dagar som kursen varar är du helt tyst, kommunicerar inte med någon, får inte läsa, träna, ha sex eller tillfredsställa dig själv. Du har heller inte tillgång till varken dator eller mobil, får inte rita, måla, dansa, sjunga, eller utföra någon fysisk aktivitet förutom lugna promenader i området. Gonggongen slår 4.30 på morgonen och därefter följer 10 timmars meditation.
– Det var ytterligare en erfarenhet och utmaning där jag lärde mig ännu mer om mig själv. Otroligt jobbigt på många sätt men ack så välgörande.
Genom åren har Denice tagit sig an X antal ”märkliga” utmaningar i livet: Tävla i kroppsbyggning, Robinson, yoga, meditation och ja, vem vet vad som kommer härnäst?
– Jag älskar att lära mig saker, det har jag alltid sagt och känner fortfarande. Att lära mig mer om mig själv, mitt inre och att verkligen möta mig själv är något jag aldrig tröttnar på. Jag är samma person som för tio år sedan men idag har jag en helt annan inställning till livet, till mig själv, till mina medmänniskor, till världen och universum. Jag tror mer på mig själv, jag älskar mig själv, men det kunde jag inte säga för några år sedan. Mitt liv är så mycket mer färgglatt nu, så mycket större och mer än vad jag någonsin kunnat ana.
– Jag älskar livet och har lärt mig att leva det på mitt sätt, så som jag vill och inte lägga tid eller energi på att ”passa in” eller bry mig för mycket om vad andra ska tycka och tänka om mig. Jag är jag helt enkelt och jag kommer att fortsätta göra det som får mig att må bra, nu och för alltid.
Det kan tyckas självklart, men för Denice har det varit en lång process och den pågår fortfarande.
– Processen att kunna vara fri – fri i mig själv, fri som kvinna, fri som människa här i vårt fantastiska universum. Jag tror fullt och fast på att vi människor och djur är skapade och satta här på jorden för att njuta, och det är även så jag numer lever mitt liv – jag njuter tillsammans med min livspartner.
Vardag full av kontraster
Till vardags jobbar Denice som kontorsadministratör på en konsult- och revisonsbyrå.
– Jag knappar siffror och vänder papper dagarna i ända, haha! Det är en stor kontrast mot min andra rätt ”flummiga” sida och sätt att tänka och leva men jag gillar och kan uppskatta de kontrasterna i mitt liv. Jag har stora drömmar, drömmar om att få jobba mer med min kreativitet, att få inspirera och underhålla människor på en större arena, till exempel inom tv. Det har länge varit en dröm, en dröm som vi får se om den blir verklighet på ett eller annat sätt. Jag tror att livet leder mig rätt helt enkelt och litar på att mina val i livet kommer att leda mig mot mina drömmars mål. Det tillsammans med en stor portion vilja, nyfikenhet och självklart hårt arbete.
Du som följer Denices blogg har säkert lagt märke till att det blir en hel del god vegankost.
– Jag vill börja med att säga att jag inte är vegan men jag äter vegansk kost. Detta för att jag inte vill placera mig i något fack samt få bort känslan att det skulle vara någon speciell grupp av människor som äter veganskt, som någon hemlig klubb eller nåt. Nej, vegansk kost är enligt mig för alla och det är något jag vill kunna sprida och motivera mina läsare/följare/vänner och familj till att våga testa.
Att Denice började äta veganskt kom som en följd av att hon under jul- och nyårshelgen 2015 såg ett antal dokumentärer som berörde henne så djupt att hon bara inte kunde fortsätta konsumera animalier.
– Jag hade ingen aning om att mitt val av mat kunde ha en sådan enorm miljöpåverkan, hur det påverkar min egen kropp – för att inte tala om det fruktansvärda våldet mot våra fantastiska djur! Jag grät och grät när jag såg hur vidrigt köttindustrin behandlar djuren! Nej, det kunde jag inte fortsätta stötta!
Valet för Denice blev helt enkelt att helt utesluta animalier.
– Jag äter alltså enbart livsmedel från växtriket sedan 10:e januari 2016. Den nya kosten har medfört att jag är extremt mycket piggare än vad jag någonsin varit!? Ja, jag är fortfarande förvånad för jag tänker mig att det ska gå över, att det bara är en övergångsperiod men så är inte fallet. Jag är så pigg och har en enorm energi mot vad jag haft förr och då har jag aldrig ätit direkt osunt. Nej, jag har alltid varit noggrann med vad jag äter men nu tänker jag så mycket längre gällande min kost.
Idag äter Denice mycket ekologiskt, och utesluter i princip alla artificiella sötningsmedel, något hon tidigare var storkonsument av.
– Min mage är inte heller uppblåst som den kunde vara förr, nu är den lugn och harmonisk. Jag äter skräp på helgerna fortfarande men även då tänker jag på att kolla innehållsförteckningarna. Jag vill fortfarande inte äta produkter med milslånga innehållsförteckningar (ju längre de är desto mer ”skit” i produkten).
Favoriter på helgen är hamburgare, glass, nachos och bärpaj, allt veganskt givetvis. Att äta veganskt har även ökat Denices intresse för matlagning något enormt. Idag bara älskar hon att fixa och trixa i köket, hitta på nya recept och förkovra sig i vegansk matlagning.
– Det är så kul! Det gläder mig så mycket när mina läsare skriver till mig och berättar att de blir inspirerade och att de också tänker mer ”grönt” nu. Det gör mig så vansinnigt glad att jag nästan spricker av att få höra det! Ju fler vi blir som äter och tänker grönt, desto bättre liv för våra djur, en otrolig förbättring av miljön och så mycket hälsosammare för oss själva och våra egna kroppar. Att utesluta animalier minskar riskerna enormt för hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, diabetes och andra hemska sjukdomar så som cancer. Jag vill lära mig mer om veganism, det är så mycket mer än ”bara” kost, det handlar även om att inte konsumera kläder/produkter som skinn, läder, dun, och att tänka på djur och miljö överlag. Samlingsnamnet vegan innefattar alla dessa delar. Jag köper numer inte nya kläder eller andra produkter där djur fått offras det känns väldigt skönt och bra i hjärta och själ. Jag läser en hel del om ämnet och ser på många dokumentärer. Att vara påläst är viktigt för mig då jag vill veta vad det är jag gör så att jag kan sprida min kunskap till andra i hopp om en grönare och skönare värld. Grönt är skönt och att värna om mig själv, våra djur och Moder Jord ser jag som en självklarhet för att kunna leva efter mitt motto ”Live amazingly!”
Vill du träffa Denice? Hon, och många andra hälsoprofiler, är ombord när hälsokryssningen Hälsokicken lättar ankar. Läs mer och boka din plats här!
AV: Sara Valfridsson FOTO: Martin Rosberg/Dcore, Linda Himsel, privat
