Precis när vi hade lyckats förtränga size zero nås vi av nyheten som hela Hollywood snackar om, nämligen ”size triple zero”. Det går väl knappast hand i hand med den sunda utveckling som vi sett de senaste åren?!
Få undgick väl att chockas av det size zero-ideal som spreds i mitten på 90-talet, med trådsmala modeller på catwalken, och Hollywoodstjärnor vars revben tydligt syntes på bikinibilder. Under de senaste fem åren har vi sett – och omfamnat – ett betydligt sundare ideal, där starka atleter och idrottare, liksom kurviga kvinnor med hög stjärnstatus som exempelvis Beyoncé, utgjort förebilderna – vilket inte minst varit bra eftersom det lagt grunden för en värld där flera ideal kan existera sida vid sida, med en grundtanke om att vi alla är skapta i olika form och ser olika ut.
Nyheten direkt från Los Angeles som nu når oss om ett så kallat ”size triple zero” (med ett midjemått som ungefär motsvarar en 8-årings) just nu skulle vara eftersträvansvärt bland stjärnor och i olika kretsar runt om i Kalifornien, känns minst sagt som ett stort steg tillbaka. För hur skrämmande det än kan tyckas, så ligger det en hel del sanning i uttrycket ”where Hollywood goes, we tend to follow”. Hur kan det på nytt ens få finnas en diskussion kring ett ideal som dels för de allra flesta är helt ouppnåeligt, dels är direkt skadligt och hälsofarligt?
Vad är så bra med att vara smal?
”Vi lever i en visuell kultur, där utseendet har väldigt stor betydelse, och för kändisar som livnär sig på sina kroppar och är helt beroende av sitt utseende blir det lätt en fixering”, säger journalisten Natasha Devon, som länge intresserat sig för kroppsideal. ”Ju smalare de är, desto mer uppmärksamhet är det troligt att de får”, förklarar hon och syftar på Hollywoodkändisarna. ”Med andra ord, hur sjukt det än låter, gör de egentligen bara sitt jobb! Kanske är det ett sätt för dem som inte har kurvorna på de rätta ställena, har svårt för att bygga muskler eller aldrig kan få den där åtråvärda timglasfiguren att hitta ett eget ideal att förespråka och utgöra”, tillägger hon.
Det finns ytterligare exempel på hur just idealet att vara smal har vuxit sig starkt, och varför många känner sig mer attraktiva om de är smala. ”I kändiskretsar talar en smal kropp om att man har kontroll, att man är framgångsrik och medveten”, säger psykologen och viktcoachen Sophie Boss. ”Att vara smal är helt enkelt ett sätt att visa att man lyckas med det man tar sig för”, fortsätter hon. Tanken på att gå ner i vikt och bli smalare kan ju trots allt påverka de flesta av oss under vissa perioder. ”Det spelar ingen roll om du är en välbetald Hollywoodskådis eller bara en ’vanlig’ kvinna som vill gå från storlek L till M. Det är i grund och botten samma känsla som vi strävar efter att uppnå, när vi väl klarat det där målet och kan vara stolta över oss själva”, säger hon. ”I mer än 40 år har vi matats med föreställningen om att det är attraktivt att vara smal, en förändring här sker inte över en natt. Som ett exempel är Dove-kampanjen ’Real Beauty’ med kvinnor i olika åldrar och storlekar som gör reklam för tvål nu över tio år gammal, och trots att kvinnor i konsumentundersökningar uppgett att de uppskattar kampanjen, har den generellt enligt undersökningar inte haft någon större betydelse för kvinnors egen kroppsbild eller hur de uppfattar sig själva.”
Stark VS smal Så vadå, då kommer inte ”stark är det nya smal” gälla särskilt länge till då? Jo, visst har vi anammat idealet av en stark och muskulös kvinna, i takt med att fler och fler av oss också har börjat träna, vågar testa på olika extremsporter, anmäler sig till event, tävlingar och lopp. Men här finns ett litet problem, och det är att tanken på att vi gärna (också) vill vara smala inte är borta. Nu slåss det istället med idealet om att vara vältränad och stark – vilket i sig inte är helt idealt för våra självbilder, då vi lämnas i en föreställning om att vi nu måste vara både smala och slanka OCH starka och muskulösa! Vi jobbar hela tiden mot en kultur som talar om för oss kvinnor att vi ska vara trådsmala, i vissa extrema fall helst komma i en klädstorlek motsvarandes en tioårings! Den som fortfarande tror att självkänslan och det toppade självförtroendet infinner sig bara man når en viss siffra på vågen – eller lyfter ett visst antal kilo i bänkpress för den delen – kommer snart att upptäcka att detta inte är rätt väg att gå. ”Var inte för hård mot dig själv om du känner igen dig för vi påverkas alla av tiden vi lever i och de ideal som framhävs”, säger Devon. ”Men vad du kan göra är att bli mer medveten om det, försöka att skjuta undan föreställningen om att du måste bli något annat än du är, och istället uppskatta dina positiva sidor och egenskaper och framhäva det du är nöjd med.” En mycket bättre och rimligare sak att kämpa för än målet att köpa ett plagg i XXXXXS, tycker vi!
AV: Rosalind Ryan och Emma Samuelsson FOTO: Thinkstock
