När jag var liten var det inte många som ägde en dator och ännu färre som hade ett modem och kunde surfa på nätet. Mobiltelefonerna var större än tegelstenar och det var ett rent mirakel att det gick att göra något annat på telefonen än att ringa. När mobiltelefoner med kameror kom blev vi kids eld och lågor! Vilken grej! Kunna ta bilder med mobilen. De vuxna tyckte att det var helt onödigt. ”Tar kort gör man med kameran.” Men vi kids blev alldeles lyriska och tog kort på allt möjligt, och gjorde även ett och annat försök att fota oss själva. Men på den tiden var man tvungen att vända på hela telefonen och oftast hamnade man helt utanför bild.
Det tog många år innan någon visste vad en selfie var. Men trots att vi inte alls var lika exponerade för sociala medier när vi var tonåringar som de är nu så jämförde, kommenterade och värderade vi redan då våra egna och andras kroppar. Jag minns tydligt hur en av mina klasskamrater efter gympan satt i omklädningsrummet och drog i skinnet på sin lilla mage och basunerade ut ”gud vad tjock jag är” varpå flera andra pinnsmala tjejer hakade på. ”Men jag då, titta vad tjock jag är” och så drog de i sitt magskinn. Redan på den tiden kunde jag känna frustrationen växa över idiotin.
När en person som inte alls är tjock säger att den är tjock, eller kanske till och med känner sig tjock, så vill jag A, sätta mig på närmsta buss till Haparanda och B, slänga mig på marken och skrika som en tvååring eller C, lobotomera personen. Men istället skriker jag tyst inombords och svarar med himlande ögon att personen inte alls är tjock. Oftast är det som att tala till en vägg. Mina ord bara studsar tillbaka eller absorberas och försvinner.
I mitt jobb som PT möter jag ofta tjejer som vill gå ner i vikt och bli smala trots att de i själva verket inte behöver gå ner ett gram. Jag blir faktiskt upprörd! Det är fel att helt normala tjejer tror att de behöver gå ner i vikt! Nej, det är inte okej och var kommer det ifrån? Vem har bestämt att just smalhet är så himla eftersträvansvärt? Kultur? Mode? Trender? Våra mammor? Våra mormödrar? Kvinnans position i samhället? Eller är det en kombination av allting? Kanske. Oavsett måste något göras.
På riktigt – vad kan vi, du och jag göra för att ändra fokus från utseendefixeringen till ett starkt och välmående ideal? Vad kan du göra för att förhindra att smala tjejer tror att de behöver gå ner i vikt? Vad kan vi göra? Hade jag kunnat så hade jag byggt ett stort hus, där jag hade stängt in alla tjejer med skeva självbilder och utseendefixering, reglat igen dörren och hjärntvättat dem!
Hur vi ser ut ska inte behöva spela så stor roll eller vara något som man går runt och mår dåligt över. Och jag skulle verkligen önska att vi tjejer inte behövde vara så himla bajsnödiga och försöka vara så satans perfekta jämt! Smal är inte lösningen på allt och perfekt är inte lösningen på allt.
AV: Frida A. Werander
Frida A. Werander arbetar som personlig tränare i Stockholm. Hon är även utbildad mental coach och driver egna företaget In Mood (inmood.se), där hon bland annat föreläser om kost, träning och mental inställning samt hur man får ihop sitt livspussel och går från soffpotatis till träningsnörd. På sin fritid håller hon på med stand up – och inte sällan handlar det även då om just träning! Spana in Fridas blogg Uthållig & Stark på halsafitness.se.
