Rapport från SM i armbrytning

Jag vet inte mycket om armbrytning och har själv aldrig tränat eller tävlat, men vad jag förstår är att om man har börjat så är det svårt att sluta.

Min vän Linda Dahlgren är ett exempel på detta. Linda växte upp i Storuman, en liten kommun i västerbottens inland, och hon har berättat för mig hur sugen hon var på att börja med armbrytning precis som sin äldre bror. Brorsan var däremot inte jätteglad över att ha lillasyster hängande efter sig, men fick snabbt ge sig.

Från att ha börjat sin träning i Storuman i en liten barack har armbrytningssporten i det lilla samhället växt och har idag ett eget armbrytningsgymnasium. Linda tränade och tävlade för Storuman ända tills hon kom in på omvårdnadsprogrammet i Lycksele som ligger “granne” med Storuman 10 mil mot kusten.

I Lycksele fanns det ingen armbrytarklubb så Linda och en kompis fixade en lokal och försökte få andra ungdomar att komma och träna, men det riktiga intresset saknades och det blev snabbt långtråkigt att bara vara två, så träningen blev vilande.

Efter några år i Lycksele fick Linda ett jobberbjudande i Sorsele, och jag tror nog att hon såg det som något tillfälligt. Men som nästan alltid när den stora kärleken (Patrik i detta fall) dyker upp så blir det inte alltid riktigt som man tänkt sig. Paret flyttade ihop i Sorsele i Patriks föräldrahem och har idag två barn, Hjalmar 2,5, och lilla Emmy, 5 månader.

Det som är så imponerande i denna historia är att fem månader efter det att Linda fött lilla Emmy så vinner hon guld i -80-kilosklassen i Svenska Mästerskapen 2013 i Högern, och det bara för att testa formen. Alla som har barn, och speciellt småbarn, vet att egentid är något som är svårfunnet, och att träning kanske inte har första prioritet. Men Linda har alltid varit naturligt stark, och tanken på vad hon skulle kunna åstadkomma om hon kunde satsa fullt ut känns väldigt spännande.

Nu är det så att armbrytning fortfarande inte är så utbrett som sport och det är få som kan satsa fullt ut och leva på det. Nästan alla utgifter måste komma från egen ficka.

Men det har inte stoppat Linda från att fortsätta att utöva sporten och numera träna ungdomar i klubben Sorsele Armsport som hon startade för sex år sedan. Engagemanget har helt enkelt alltid funnits där.

Det som jag tycker är så roligt som åskådare (förutom den dunkande hårdrocken och allt detta adrenalin) är att få se gamla som unga utöva samma sport. Som Linda sa till mig: “Jag hoppas att jag en dag får träna och tävla tillsammans med mina barn.” Brås dom på mamma så får deras framtida motståndare det tungt.

Svenska Mästerskapen i Armbrytning gick av stapeln i Lycksele den 8-9 mars för fullsatta läktare. Vänster arm kördes på fredagen och höger och finaler på Lördagen. Det stora dragplåstret var Heidi Andersson, flerfaldig världsmästarinna, även hon kommer från Storuman/ Ensamheten. Hon vann både i vänster och höger arm i klassen kvinnor -65 kilo. Det måste vara något i vattnet där i Storuman…

TEXT & FOTO: CATRIN FREIJ