Ruffie: kampsport och styrkekramar
Svettigt, intimt och maxat var ledorden när Hälsa & Fitness testade en av de tuffaste nya träningsformerna just nu – ruffie.
Att kampsportare är några av de mest vältränade atleter som finns är ingen hemlighet. Inte heller att många av oss som i första hand tränar för välbefinnandets (och i viss mån fåfängans) skull är lite avundsjuka på kampsportarnas fysik, och nästan religiösa övertygelse om att deras sätt att träna på är det bästa. Men om man nu inte vill komma till jobbet med boxarnäsa, blomkålsöron eller ögon som blåklockor dagen efter ett pass, borde det inte finnas någon träningsform där man får det bästa från kampsporten utan att behöva bli halvt ihjälslagen? Träning där man kombinerar styrka och kondition och där man samtidigt kan få utlopp för både aggressioner och stress? Jodå, det finns det! Det kallas ruffie och är en av de svettigaste, tuffaste och roligaste träningsnyheterna på länge.
Bakom ruffie står inte helt oväntat två gamla kampsportare, Musse Hasselvall och Usama Aziz. Ruffie kan beskrivas som ett nygammalt träningskoncept, med influenser från både MMA och brottning och där man varvar parövningar med individuella sådana. Gemensamt är att det är kamp som står i fokus. Och det är bitvis riktigt tufft. I ruffie har man uteslutit allt som har med sparkar och slag att göra och istället tagit fasta på de element från kampsport som handlar om närkontakt, något man absolut inte får vara rädd för när man tränar ruffie, den saken är säker.
– Vi började prata om vad det är vi tycker är så förtjusande med kampsport. Det var en hel del, säger Musse om hur idén till ruffie kom till. Till exempel resulterar kampmomentet i att man tränar hårdare än man tänkt sig. Att träna hårdare är många intresserade av.
Nu är kanske inte just förtjusande det ord man först kommer att tänka på när man gått en omgång ruffie tillsammans med PT:n och MA-experten Madelinn Fernandez, även om instruktören själv är både inspirerande och engagerande. Redan under uppvärmningen är det dags att släppa alla hämningar när det gäller fysisk kontakt med sin träningspartner – ruffie består ju till största del av parövningar – och även om man inte känner personen i fråga speciellt väl går det förvånansvärt lätt att koppla bort alla eventuella skämmigheter och helhjärtat gå in för att putta, bära och brottas med sin motståndare.
Övningarna innehåller lyft, närkamp och diverse brottargrepp och gemensamt för dem alla är att de är intima, svettiga och sjukt jobbiga. Alla övningar görs i kortare intervaller och tur är väl det – att bära runt på, hänga runt eller försöka koppla brottningsgrepp på sin motståndare medan denne försöker detsamma tar ut sin rätt, med blodsmak i munnen och värkande ben och armar som följd. Madelinns till synes outsinliga entusiasm (och ork) sprider sig genom träningssalen och gör att man ger det där lilla extra. Efter en liten stund känns det inte ens konstigt längre att svara på Madelinns stridsrop “ouzu!”, som vi blivt ombedda.
Precis som Musse och Usama förutspått tränar man, kanske omedvetet, hårdare just tack vare kampmomentet som präglar så mycket av ruffie. De båda upphovsmännen pratar också mycket om att man känner harmoni och upprymdhet efter ett pass och det ligger ganska nära sanningen, även om det Hälsa & Fitness upplevde i ärlighetens namn mest var ren och skär utmattning. När vi lyckats hämta andan och fått lite distans kan vi dock konstatera att ruffie inte bara innebär en rejäl genomkörare för hela kroppen, utan även att humöret får sig ett ordentligt lyft tack vare all oxytocinboostande kroppskontakt.
AV: OLA KARLSSON FOTO: JONAS LINDQVIST
