Hur hanterar man att kroppen säger nej till att fortsätta när hjärnan vill så mycket? Det vet triathlonfrälsta Jenny, som har två Ironman i bagaget, men nyligen tvingades inse att kroppen inte höll längre och att en protes var enda alternativet.
Sommaren 1972 hade Jenny Rosencrantz just fyllt sju år. Hon satt i sin pappas famn och tittade på Sportspegeln som visade världsmästerskapen i Ironman från Hawaii. Jenny såg hur tjejen som ledde bland de kvinnliga deltagarna fullständigt utmattad kröp, kravlade och ålade sig fram till mållinjen – där hon kollapsade av fysisk ansträngning efter 3,8 kilometer simning, 18 mil på cykel och 42 kilometer löpning – och sa med stor övertygelse: ”’Pappa, det där ska jag också göra någon gång!” Det har gått 41 år sedan den där kvällen, och Jennys liv har verkligen präglats av träning och idrottsprestationer – men också haft inslag av motgångar. För inte särskilt längesedan var hon tvungen att operera in en protes i höften, vilket skulle förändra hennes kropp för alltid.
Vad har träningen betytt för dig?
– Träningen har varit och är fortfarande ett sätt att leva för mig, som har tagit mig runt världens alla hörn. Detta är jag tacksam för och otroligt lycklig över.
Var i världen befann du dig innan du bestämde dig för att slå dig ner i Sverige?
– Efter tio år på resande fot med bas i Nya Zeeland och Australien, där jag bland annat genomfört två Ironman och sex Halv-ironman, flyttade jag hem till ”gamla Svedala”. Då väldigt lycklig över att ha nått mitt mål att få titulera mig ”Ironman-kvinna”!
Fortsatte du med träningen här hemma?
– Ja, jag flyttade hem hösten 2001, träffade min man Lars och under 12 fantastiska år i Sverige har jag fått möjlighet att jobba som PT samt med vidareutveckling inom gruppträning och friskvård. Jag föreläser även om personlig utveckling. Det har blivit mycket träning och möten med många fantastiska människor.
När märkte du att kroppen började säga ifrån?
– Det hade långsamt uppdagats att min högra höft inte varit helt som den skulle. Det började med viss stelhet, som jag minimerade med hjälp av mina kunskaper inom träning och kost. Tyvärr insåg jag att jag varken kunde eller ville leva med den typen av smärta som jag upplevde. Det gjorde obeskrivligt ont. Smärtan tog bort all min glädje, närvaro och förmåga att umgås med mina vänner och min familj.
Hur gick dina tankar kring en eventuell operation?
– Tanken på att opereras och sätta in en höftprotes kändes helt främmande för mig så jag provade allt annat tänkbart, beprövade och oprövade metoder, för att kunna hantera min skada. Jag var sorgsen över att min kropp som jag vårdar och njuter av inte ville fungera optimalt, och upplevde mycket ångest inför mitt beslut. Att byta ut mitt eget skelett mot en reservdel av titan kändes läskigt.
Men till slut fanns det inget alternativ till operation?
– Nej. I november förra året träffade jag min läkare i Göteborg och han fick mig att förstå att operation var enda utvägen. Jag opererades för drygt en månad sedan och fick då göra ett totalt höftbyte, det vill säga höftkulan är borttagen och ersatt med en så kallad ocementerad titanprotes. Egentligen är jag ”för ung” för att ha behövt göra en sådan här operation, men läkarna har förklarat att det dels beror på en missad höftskada vid födseln, och dels att jag utsatt min kropp för ”tuffare träningsutmaningar än normalt”.
Hur känns det nu så här efteråt?
– När valet väl var gjort och jag vaknade upp efter operationen kändes det helt rätt. Jag är så lycklig idag över att jag valde att opereras, och för varje dag som går ser jag större och större möjligheter för mitt framtida träningsutövande.
Hur ser din rehabilitering ut?
– Jag gör ett program med åtta övningar två gånger om dagen. Det går framåt och i nuläget är jag helt smärtfri. Jag upplever redan att jag har ett större rörelseomfång. Detta är bra och jag kommer fortsätta att träna min överkropp för att stärka muskler, ligament och öka rörligheten ytterligare. Som den energiska person jag är så är min största utmaning i nuläget att inte göra MER än vad jag blivit beordrad av läkarna att göra! Om man anstränger kroppen för mycket i början ökar risken för muskelinflammation, och det finns även risk för att protesen kan hoppa ur led.
Du föreläser i nuläget om personlig utveckling. Berätta!
– Mina föreläsningar handlar om konsten att hitta och behålla balansen i livet gällande träning, jobb, familj, fritid och egentid. För att lyckas med detta måste man fokusera på många delar: den fysiska och psykiska hälsan, träningen, kosten med mera. Konceptet jag utgår från kallas ”Kropp-Knopp & Själ” och berör alla dessa punkter. Mina lyssnare får alltid med sig några handgripliga verktyg att använda i sin vardag redan nästa dag.
Hur ser du på framtiden?
– Jag ser positivt på framtiden och har stor tillit kring mina möjligheter att leva ett aktivt liv även i fortsättningen. Jag siktar redan nu på att tillsammans med två väninnor genomföra Tjörn Halv-ironman i september i lag, vilket innebär att vi är tre stycken som tävlar i varsin gren. Jag kommer att stå för simmarinsatsen. Håll utkik efter ”Titanteamet”!
Läs mer om Jenny på
luminalearning.com/evolv och evolv.se!
AV: Emma Samuelsson
